Gaykulturen Bern
Schweiz är kanske mest känt för ostar, choklad och snötäckta alptoppar. Men hur ser gaykulturen ut? Flatpatrullens utsände mötte några schweiziska hbtq-aktivister för att ta reda på detta.
I Schweiz, det lilla alplandet med sju miljoner invånare, talas fyra olika språk. Huvudstaden Bern ligger vackert belägen vid floden Aare cirka en och en halv timmes tågresa från landets största stad Zürich. Bern, som har en befolkning på bara 127 000, har anor från medeltiden.
Det är sommaren 2013 och jag träffar Amal Chaoui och tre av hennes vänner på ett café över en lunch. Amal var med och grundade den ideella föreningen Gaywest. Varje år anordnar föreningen en festival i Bern. För andra året i rad hålls den på torget framför det schweiziska parlamentet. Det är ingen tillfällighet att man har festivalen just där, man vill synas och höras i samhället.
Gaywest festival börjar på seneftermiddagen med mat, informationsstånd och underhållning. Man håller på fram till midnatt då festivalen avslutas med en stor fest på en krog. I år delades det även ut pris till två aktivister inom hbtq-rörelsen. Målet är att stödja konstnärer och artister men även att främja självkänslan inom rörelsen.
Varför finns det inte någon prideparad i Bern? – De skulle kosta oss mycket pengar att få ett tillstånd för detta och det är dyrt att arrangera ett sådant här evenemang. I år fick vi bara tre sponsorer och då blir volontärerna viktiga. Artisterna uppträder gratis eller för väldigt liten kompensation. Ett annat problem är att Berns centrala delar inte är så stora till ytan, säger Amal Chaoui och fortsätter: -Det är upp till den yngre generationen att ta initiativ och börja arrangera. De är vana att konsumera och inte att arrangera. Det är svårt att motivera de yngre. Man märker även att tjejer har mindre pengar att röra sig med. Överlag så tjänar kvinnor mindre och jämställdheten i Schweiz ligger fortfarande långt efter Sverige. Vi försökte att hålla biljettpriset för Gaywest nere men många hade ändå inte råd, säger Amal.
I Schweiz anordnas varje år ett prideevent i Zürich. Utöver det har man ett prideevent i den franska, italienska eller tyska delen av landet. Det är ett värdskap som roterar.
Enligt Amal behöver det göras stora satsningar inom schweizisk sjukvård. Avsaknaden av en vårdapparat som kan ta emot patienter ur alla hbtq-grupper är stor. Ungdomar har svårt att få hjälp med sina tankar och funderingar kring bland annat homosexualitet och transsexualism. Alltför få psykologer är specialiserade på sådana frågor.
I Schweiz finns ingen lag om diskriminering på grund av sexuell läggning och det återstår mycket arbete rörande hbtq-frågor. Men man får inte glömma att landet även har firat framgångar under det senaste decenniet. Bern har till exempel blivit en gayvänlig stad, även om utbudet fortfarande är lite för litet.
Lesbisk Couchsurfing
I sommar åkte jag till Grekland för att båtluffa i 2 veckor, som vanligt när jag reser använde jag mig av couchsurfing.org. För er som inte är bekanta med denna sajt så kan jag berätta att det är en community för alla som gillar att resa, olika kulturer, träffa människor, dela erfarenheter mm. och samtidigt vill bo hos folk eller ha någon boende hos sig i några nätter. Det enda man behöver är att göra en sökning på den staden man vill besöka, fylla i olika kriterier om man vill begränsa sökningen till t.ex. kvinnor bara. Det finns också möjlighet att skapa olika intressegrupper så som på qx eller Facebook för att kunna träffa och bo hos lika sinade. Jag brukar använda mig av Queer CouchSurfers, LESBIAN CouchSurfers, Queer Greece, Queer Stockholm, Queer Athens … för att träffa andra lesbiska runt om i Världen.
Här sov jag på Kos, i en enkel bädd soffa i vardagsrummet. Men ibland får jag även sova i ett eget rum och en riktig säng.
På denna resa jag gjorde bodde jag hos en familj med två barn som är 10 och 13 år på Rhodos. En ensamstående kille i 30 års åldern på Kos, en Ensamstående kille i 40 års åldern på Samos och en Lesbisk kvinna i 46 års åldern i Aten. En härlig blandning som gav mig inblick i den Grekiska vardagen. Jag föredra att bo hos Kvinnor för jag känner mig tryggare då. Dock är de Grekiska öarna små och valmöjligheterna är färre, därför blev det några killar. Men jag är alltid noga med att kolla deras referenser och annan information på sidan. Jag har hitills inte varit med om någon negativ erfarenhet, utan upplevt det som ett tryggt och kul sätt att resa på.
Jag tänkte beskriva min couchsurfing erfarenhet lite närmare då jag var i Aten, eller mer exakt i Piraeus. Jag kom ganska sent på Söndags kvällen till hamnen, det enda jag hade var hennes namn, e-mail adress och telefon nummer. Vi hade gjort upp att jag skulle komma på kvällen men inte mer exakt än så. Det är alltid lite nervöst innan man har tagit sig hem till någon för tänk om man inte hittar eller får tag i personen ifråga. Det sista man vill är att bli utan tak över huvudet i en främmande stad. Men hittills har jag alltid kommit fram, denna gång med. Hon hämtade mig med bilen. När vi kom in i lägenheten så blev jag genast påhoppad av två små busiga kattungar och ganska snart fick jag reda på att vi tre skulle dela soffa. Inte lätt att sova med en en katt i håret halva natten. Men söt var den när den väl somnade bredvid mig. Nu råkade jag komma till henne vid en oläglig tid, då hon var fullt upptagen med en operation hennes Mamma skulle göra dagen efter jag kom. Trots det välkomnade hon mig in i hennes hem och tog sig tid att prata med mig. Man träffar på så många godhjärtade individer när man reser så här att man blir helt lycklig. De flesta jag bor hos tar sig också tid till att skjutsa runt mig till olika platser, och även laga mat till mig någon gång. Det som jag blir mest förbluffad och väldig glad över är att nästan alla bara lämnar över en nyckel till mig till deras hus/lägenhet bara sådär. Det gjorde min host i Aten också, trots att hon har en son på 12 år. Känns bra att folk fortfarande litar på andra.
På Samos fick jag denna underbara frukost, älskade frappe du är alltid min
Så här underbart bodde jag på Samos, utsikt från dörren. Perfekt för ett kvälls dopp
Måste bara lägga ut ett foto på kissen bara för att den är så söt
Min host i Aten ville intervjua mig om Flatpatrullen och hur vår grupp fungerar. Så förhoppningsvis så blir vi nämnda i Atens egna lesbiska tidning som hon är med och ansvarar över. Jag passade också på att fråga några frågor om deras lesbiska grupp i Aten som hon också är med i. Man kan säga att likheterna mellan Flatpatrullen och deras grupp tar slut efter det gemensamma intresset lesbiska kvinnor. Deras grupp är mycket mer politiskt, då deras huvudsyfte är att göra Grekland mera öppet för homosexuella, eftersom det fortfarande är svårt att leva helt öppet homosexuellt där, även om det går. Jag frågade min host hur hon tyckte det var att leva öppet homosexuellt där. Jag fick en axel ryckning och ett grymtande till svar samtidigt som hon frågade mig hur jag trodde det var. Ja inte som Sverige i alla fall konstaterade jag. Självkart har de inte alls kommit lika långt som Sverige eftersom inget annat land i Världen har det heller. Deras grupp arbetar med att informera och föreläsa för att få bättre kunskap. Samt att de säljer en lesbisk tidning i samband med Aten pride. Om någon är intresserad av att se hur denna tidning ser ut så kontakta oss. Jag blev inbjuden till att delta i deras tisdagsmöte som de har varje vecka, tyvärr var jag tvungen att flyga hem samma dag vilket var tråkigt. Jag avslutar med att säga, prova gärna att couchsurfa om ni inte gjort det tidigare för det är ett grymt sätt att träffa folk på.
Den grekiska lesbiska tidningen
Tokyo Rainbow Pride Week
En varm och somrig april söndag kunde man följa Tokyo Rainbow Pride Parade i Shibuya och Harajuku distrikten. Organisationen bakom pride veckan är inne på sitt andra år. Flatpatrullens utsände var på plats för att delta som åskådare.
Tokyo Rainbow Pride week gick av stapeln för andra året i rad. Precis som svenska pride är det en vecka fylld med event. Föreläsningar, filmvisningar, partyn och så en parad. Första paraden gick av stapeln 1994 men efter interna strider och för få som vågat engagera sig valde man att hålla uppe ett par år. Nu har man en ny organisation och samhällsläget är något förändrat sedan 1994.
Ännu finns starka familjevärderingar i Japan och många vågar inte visa sin läggning öppet. Det är lagligt med homosexualitet i Japan men acceptansen i samhället är lägre än i Sverige.
Bland LGBT personer i Japan är självmordsstatistiken högre än för övriga grupper. En undersökning gav resultatet att 65% av LGBT personer i Japan, någon gång haft tankar på att ta sitt eget liv. Tyvärr finns det för få kliniker i Japan där man kan få hjälp med sina problem, knutna till LGBT frågor.
För första gången hade organisationen lyckats få in sponsorer, Alfa Romero och Phillips. Dock finns inget japanskt företag representerat, man är tyvärr rädd för att associeras med LGBT frågorna.
Att anordna en parad genom Tokyo är ingen lätt uppgift med tanke på trafiken. Här kan man inte stänga av trafiken för en så pass liten parad det är. Här släppte man iväg ett ekipage i taget på gatorna. Vänstertrafik råder, så det blev det körfältet närmast trottoaren.
Till skillnad mot svenska paraden så var det mer en stillsam parad, med några få undantag.
Ekipagen bestod i olika grupper som finns på den japanska gay scenen bl.a. kristna rörelser, klubbar, regnbågsfamiljer och stödjande familjemedlemmar.
Paraden gick förbi kända Tokyo delen Harajuku. Utmed vägen samlades folk och stämningen var mycket god från båda håll.
Paraden avslutades i Yoyogi parken. Där hade organisationer och ambassader utställningar. Andra events och föreläsningar tog plats där.
Mer bilder finns på flatpatrullens Facebook sida.